Igår efter en del knot från Dottern så landade Irma i Stockholm:) Irma har bott i skogen i hela sitt liv och tyckte givetvis att det var läskigt med så mycket folk, tåg, bilar etc...Hon uppför sig enligt mig idealiskt!

Mina hundar är ju vana vid att det kommer hundar till flocken och jag är väldigt bestämd med hur det ska se ut, ingen av de hemmavarande får fara fram och hälsa utan de får hålla sig på avstånd och låta den "nya" nosa runt lite först. Givetvis beror det också mycket på hur den "nya" uppför sig, men i de allra flesta fall har hundar en BRA självbevarelsedrift, dvs de håller en låg profil när de kommer in i ett nytt revis med tre starka madamer, de har en låg kroppshållning, svansen är låg, de tittar inte för mycket utan visar med hela kroppen och sin inställning att "jag vill INTE bråka"

Det gör också att mina ganska snart tappar intresset och går och lägger sig, efter några timmar sker små "slumpartade" (men utstuderat planerade) "möten"

Någon av hundarna luktar intensivt på en "inbillad" fläck, varpå den nya blir "nyfiken" och också vill lukta och så lite sådär av en "olyckshändelse" så kommer de nära och nosar av varandra väldigt snabbt.

Här är jag med och så fort jag ser tendenser till att någon av mina (eller den nya)vill börja "spänna sig" eller försöka dominera så räcker det att jag harklar mig så viker de undan igen...

Så pågår "spelet" under några dagar....Men det är så fascinerande att se deras kroppspråk, ingen VILL bråka men de känner varandra på pulsen genom små subtila signaler.

Är man noga som förare och inte tillåter NÅGRA som helst dominans/aggressions signaler så brukar den nya medlemmen ganska snart känna sig lite tryggare och så småningom kan man låta de leka lite utomhus, och under leken och under kontrollerade former kommer de att avgöra varandras styrkor och svagheter.

I detta läget är det extremt viktigt att hålla järnkoll på ev konkurrenssituationer.

Mat, kel, leksaker etc....

 Jag accepterar INGET trams från NÅGON!

Irma tycker att Aagje är fruktansvärt äcklig och när hon sitter i mitt knä kan hon morra, men det får hon INTE, likaväl som Aagje INTE får stå och stirra på  henne...

Nåväl, det flyter på bra och  hundarna "ser" inte varandra och ignorerar varandra under en lugn och avspänd stämning.

Irma är som en liten svans och nu märks det att man har Griffon i huset igen...där jag är, där är Griffonen:)

Hon är ljuvligt söt och ser faktiskt riktigt BRA ut, visst kan man önska lite mer förbröst och henens frambensställning kunde vara bättre, men jag kommer att se mer när hon blir trimmad.

Jag kommer definitivt att ställa ut henne. Hon är kompakt och bred över ryggen, och inte för mycket luft under bröstkorgen....Det ser lovande ut!

Mer bilder kommer...(vart tusan är min batteriladdare!!!!)