Aagje alltså...

Vissa saker får man faktiskt tala om på allvar att nu SKA detta utföras och det på MITT sätt annars djävlar!  Jag är ju för att dressyrmässigt få hunden att förstå vad det är jag vill att den ska göra med så lite åthävor från mig som möjligt och så stot tankeverksamhet från hunden som möjligt, det hunden genom aktivt deltagande själv kommer på är rätt och utför, destu snabbare och säkrare inlärning...

Nåväl...Med Aagje fungerar det bara till en viss del...*ha ha ha*

Och jag kan fastna i små-små saker som att hon går en aaaaaning för långt fram..tränger liiiiite i fria följet...,  och detta kan vi träna på i VECKOR och jag klickar och jag fixar, trixar och donar, det är godis och bollar och vi jobbar med microsteg för att sakta få in rätt position igen och  för att tajma in RÄTT beteende...men inte verkar det gå in i damens hjärna, jodå...i två microsekunder..och sedan är hon tillbaka i samma beteende igen...

Så blir jag irriterad , tappar tålamodet, drar henne bakåt i ljumskarna och knäar till henne i sidan...och VIPS så intar hon en fantastisk position med viftande svans...(givetvis belönar jag stort-jackpott-hurra!!)

Men så är det med många saker  med den här damen...visst man kan säga att det är jag som inte tajmat rätt, varit otydlig, inkonsekvent för att inte den andra vägen "lyckats" fullt ut...

Men jag får minsann för mig att det sitter en liten räv bakom örat på henne och att  hon gör BARA det hon får belöning för så länge jag inte KRÄVER något....

Tar jag tag i henne och blir lite förbannad...då skärper hon till sig och så helt plötsligt kan hon utföra vissa saker perfekt!

Och då kan jag skratta åt både henne och mig....min egen otillräcklighet och hennes lilla list...

Hon e´allt lite rolig....

Känner du någon som skulle kunna ta hand om Aagje så hör av dig....