Undulatus idioticus

Undulatägande, lat. Undulatus idioticus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället.

Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknads procenten är låg och att sjukdomen vid tilltagande ålder ofta
övergår i den lika allvarliga finkus idioticus. Man har även noterat att återfallsrisken är betydande hos patienter med lyckad behandling.
 

Symptom
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen Undulat. En tam talande Undulat som sitter på axeln.
Sjukdomen slår ut på allvar när patienten har köpt Undulat.
Då ses patienten sittandes inomhus oavsett vilket väder det är ute, stirrande in in buren med en smått melankolisk blick ivrigt till en början,
upprepande orden Goddag goddag. Senare utvecklas detta till att omfatta flera ord, som Gottigotti, Hej, Hejdå med flera.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses sittandes vid buren hållande en jordnöt genom gallret och med
bedjande pipig, barnslig röst vädja till den totalt ointresserade fågeln "Men kom då lilla gubben, ser du inte, gottigotti.
Erfarenheten säger att man inte bör försöka få kontakt med den något uppgivna Undulatägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.
Att försöka övertala vederbörande att för en gångs skull lämna hemmet och följa med ut en kväll är som att be om att få en ovän.
Inget kan få Undulatägaren att vika från burens sida innan Undulaten sagt sina första ord.
Enda möjligheten att få kontakt med dessa personer är i zooaffärer där de ivrigt vill diskutera vilken leksak som är mest lämpad för deras undulat.
 

Presenter 
Till högtidsdagar köper patienten ofta repstegar, gungor och klockor i de mest hiskeliga färger som finns.
Leksaken slås in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri sparas presenten, exempelvis till jul.
Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en - begripligt nog – fullständigt skräckslagen undulat.
Stor tid, möda och pengar läggs alltid ned på julklappar och presenter till undulatens födelsedag och för all del även namnsdag.
Om nu namnsdagen inte skulle finnas i almanackan så finner personen alltid någon annan lämplig dag att fira, tex. årsdagen av undulatköpet.
 

Ändrad sjukdomsbild
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar.
I arla morgonväkten, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses patienterna packa sina bilar med den påhängda hyrda släpkärran,
fulla med diverse skogsavverkningsverktyg såsom motorsågar, röjsågar och grensaxar samt ibland också en motsträvig livspartner.
Efter varierande antal timmars bilkörning till en mycket otillgänglig skog långt från de allmänna vägarna tillbringas dagen i skogen där
personen letar efter den perfekta sittpinnen och det perfekta klätterträdet.
Väl hemkommen igen ska de gigantiska träden skuras och tvättas för att inte kunna sprida någon form av bakterier.
I vissa senare skeden av sjukdomen barkas även grenarna innan dessa sätts in till undulaten.
 

Övriga symptom
Det finns även andra mycket allvarliga symptom, som till exempel när patienten ses stå i timmar med ena handen i luften i förhoppning att fågeln ska landa där.
Ett annat allvarligt symptom är när fågeln används som hatt vilket hindrar personen att utföra sina arbetsuppgifter i hemmet och tvingar denne att sitta still.
Ett symptom som ofta ses i sjukdomens slutskede är när personen handgripligen kastar ut alla sina krukväxter och ersätter dem med
tygväxter, tall- och blåbärsris, egenodlad persilja och andra för fåglar icke skadliga köksväxter.
Ett annat symptom är att personen ofta visslar och i de mest opassande situationer kan säga saker som Goddag Goddag eller Gottigotti eller kanske ännu värre Hejdå.
Om dessa uttryck dessutom yttras med ljus barnslig röst brukar i de flesta fall sjukdomen vara obotlig.
Till andra icke önskvärda beteenden hör när patienten ersätter möbler med diverse olika klätterarrangemang.
Det kanske absolut allvarligaste tecknet på att sjukdomen verkligen fått fäste och är att betrakta som obotlig är när patienten själv alltid äter av Undulatfodret samband med att fågeln utfodras.

Pippis har nu börjat kvittra oh han flyger bara bättre och bättre, han är väl "halv-tam" Det går att få honom att kliva upp på handen och jag har "tvångshånglat" honom lite grand...   Dvs jag höll i honom och pussade honom på huvudet..han är ju såååååå söt...

Har ärligt talat inte mätt om buren uppfyller L 80 men han är ute hela tiden så det blir nog bra ändå   Buren ska senare hängas upp på köksväggen, men nu får den stå i fönstret så länge.

Förkylningen är bättre men bara jag rör mig så rinner svetten, dammsög precis och svetten sprutar...så det blir nog ingen powerwalk i det underbara vädret!

Solen skiner!!  

Ett stort bakslag är dock att den stora "ödetomten" som är precis utanför fönstret & balkongen har nu förvandlats till en byggarbetsplats   Så det är inte så kul att sitta på balkongen heller...

Nåja,  dags att söka lite fler jobb....

Till hösten drar jag igång med Kursverksamhet på helgerna...

Mer info kommer på hemsidan