Detta klippet visade Christian mig, och det finns nog få som kan slå denna upplevelsen på en safari i en nationalpark. Klippet är långt men väl värt att titta på...

Jag är en riktig "matmor" egentligen…

Jag har alltid haft talang för matlagning och tyckt det varit roligt att laga mat.

Hemma, när jag var liten fick vi barn aldrig röra något i köket, en mamma som är pedant är inte kompatibel med barn i köket.

Jag hade femma i hemkunskap i skolan och eftersom jag flyttade hemifrån redan som 16-åring så började matlagningskarriären tidigt

(Jag gick även ett år på livsmedelsteknik på gymnasiet)

Nåväl, från snabbmakaroner, löksoppa och annat billigt och enkelt till lite mer avancerad kok-konst.

Jag älskar svensk husmanskost, rotmos och fläsklägg, bruna bönor, gräddstuvad lever, stekt fläsk med löksås, blomkålsstuvning, stuvade makaroner, kokt torsk med äggsås, dillkött,

Kalops, stuvade morötter, ängamat,  kåldolmar, ja listan kan göras lång.

Det är tragiskt att den mattraditionen inte förs vidare, mina barn är uppväxta med sådan mat, men inte många andra...

En sådan sak får man tacka mamma och kanske mormor för, för hade inte sådan mat serverats hemma så hade man nog inte fört det vidare till sina egna barn.

Min mamma lagar fantastiskt god mat, och när jag själv skulle prova på alla dessa maträtter som 18-åring så gick telefonen varm till mamma och hon förklarade hur man skule göra och så gjorde man det, som sagt, lite talang och ett stort intresse kan göra underverk, idag är jag riktigt bra på att laga mat.

En annan som inspirerat mig mycket är en av mina absolut bästa vänner Britt-Marie, hon har lärt mig att safta och sylta, göra gelé och lägga in gurkor och rödbetor..hon var också den första som någonsin bjöd mig på slottsstek, det glömmer jag aldrig, vilken smaksensation! Idag gör jag ofta slottstek , gärna på söndagar som en hederlig ”söndagsmiddag”

Vet ni hur man gör slottstek?

Man köper fransyska eller innanlår, ja någon form av ”stek-kött” absolut  INTE högrev som är till för kalops och dillkött bla.

Behövs det så binder man upp köttet och gnider in det med salt och VIT-peppar

Som utbildad kock (jo det blev en kockutbildning också) så vet man att står det PEPPAR i ett recept så är det VITPEPPAR som avses,  Vitpeppar är standarkryddan i ett kök.

Svartpeppar mindre vanligt (restaurangkök alltså)

Nåväl, och så tar man morötter och gul lök och skär i bitar, allt detta (och köttet) bryns nu i en stekgryta, så tillsätter man ansjovisfileér och ättika och sirap, späder med vatten, jag dunkar i en buljongtärning också (kalvbuljong) lite kryddpeppar, lagerblad och så får steken bräsera tills den blir klar, sisådär 60 grader inuti, så tar man up den lindar in i folie och så får den vila sig klar upp mot 63-65 grader.

Under tiden slevar man upp morötter och lök, ansjovisen har kokat sönder så den ser man inte ens...och så späder man med grädde, smakar av och kryddar med salt , peppar , socker eller en matsked svartvinbärsgelé och så reder man av och så  är det klartJ (man kan ha i tomatpuré från början också men det hoppar jag)

MUMS MUMS

På den tiden när jag jobbade halvtid när barnen var små, då lagade jag jättemycket  husmanskost, jag saftade och syltade och gjorde det mesta själv...

Idag blir det bara på helgerna som det blir lite mer ”lång-kok”

En vardagsvecka kan matsedeln bli väldigt enkel..mycket pasta. Så här kan en vecka se ut hos oss....

Måndag  Pasta Carbonara (man steker lök-bacon kryddar med svartpepar och späder med grädde)

Tisdag      Fiskbullar i hummersås med rårivna morötter (jag och ungarna ÄLSKAR fiskbullar)

Onsdag    Pasta med ”burksås” upphottad med vitlök och färsk chili

Torsdag   Pasta och köttbullar

Fredag     Pasta med ädelostsås (bacon, svamp o paprika fräses och så häller man det i en gryta med creme fraiche och ädelost)

Lördag     Kåldolmar

Söndag    Kalops

Idag bär det iväg till Stockholm, det ska bli jättekul att träffa lillebror och hans familj.

Igår spårade jag med Izzie på lunchen, lyckades få till en ”dålig” bild med mobilen, får se om jag lyckas mobil-blogga upp den sen.

Första sträckan fram till andra vinkeln var mycket snurrig och hon fäste inte riktigt, men sedan gick det som på räls, jag var lite förvirrad och GLÖMDE att jag hade lagt ut två föremål.

Den första var en 4 cm lång liten telefonkabel och den andra var ett plastspänne på 2 x2 cm.

Telefonkabeln missade vi och när vi kom till föremål två (som jag hade glömt att jag lagt ut) så började hon plötsligt springa runt mig, ungefär som man longerar en häst, jag blev stående och bara tittade på henne, tänkte vad tusan pysslar hon med...men så dök hon ner i spåret och plockade upp plastspännet *jippieeee*

Hon är en liten pärla.

Ha nu en trevlig helg alla!

”Jag avskyr det du säger och det du står för men jag skulle kunna dö för din rätt att göra så!”

Ja det är ett väldigt sant och bra citat som kort och koncist sammanfattar demokrati och yttrandefrihet.

Ju äldre jag blir destu mer inser jag att allt inte är svart och vitt, man ska noggrant källgranska det man läser , ser och hör...

Och man ska definitivt försöka ”gå en mil i den andres skor” och fundera innan man sätter sig till doms.

Kloka ord men som vi alla har svårt att leva upp till i vardagen.

Man hakar lätt upp sig på små petitesser som inte har någon betydelse i det långa loppet.

Man retar sig på både det ena och det andra, man tillåter sig att känna ilska, bitterhet och ibland hat mot saker, företeelser, personer.

Men vem skadar det mest? Ja inte det som jag irriterar mig på iallafall...

Maslows behovstrappa känner säkert många till, har man gårr någon form av pedagogisk utbildning så har man hört talas om den.

Ibland besitter man kunskap som man inte riktigt använder ...jag kan komma på mig själv med att fundera på vissa människor och deras sätt att agera.

Och så kan man fundera på vart deras läge på behovstrappan är..och hur det påverkar deras sinnelag.

I dagsläget så är jag inte högst upp på trappan .

Johari fönster är en annan modell man kan fundera på, här gäller det att lära känna och minska sin blinda sida och utforska sin okända.

Jag har enormt svårt att ta kritik, jag tar det alldeles för personligt, jag blir varm och röd och får en klump i magen, tårarna bränner bakom ögonlocken.

Jag Vet att det beror på att min självkänsla inte är på topp.

Jag har ett bra självförtroende i många situationer, jag Vet vad jag är bra på inom hunderiet tex, jag vet att jag är bra på att föreläsa, jag vet om många områden där jag faktiskt är väldigt kompetent.

Men min självbild är inte optimal, och jag får kämpa för att vara positiv och försöka se att glaset är halvfullt, jag får kämpa mycket med mental träning för att kunna ta till mig konstruktiv kritik utan att ”deppa”

Jag har tappat min verbalitet och önskan att prata, det är sorgligt och det är ett av mina projekt i framtiden.

Jag har alltid varit väldigt social och älskat att höra min egen röst *ha ha ha*

Idag lever jag i en tyst värld, jag pratar sällan eller aldrig med någon, inte ens barnen...(det är en sak vi jobbar på i familjeterapin)

Vi är lika dåliga alla tre på att PRATA med varandra, jo vi kommunicerar, maten är klar, ta din tvätt, hur var det i skolan-bra, men inga  DJUPARE samtal...

Och pratar jag med någon vän eller bekant  någon gång i veckan så lägger man upp ett smile och är lättsam och glad och babblar en stund...men inte så mycket djup...

När tystnade jag? När slutade jag kommunicera? Ringa vänner, hålla kontakten?

Ja för att återknyta till Maslows behovstrappa så bör man vara högst upp för att kunna förverkliga sig själv och vara den man egentligen VILL vara.

Om man tänker igenom vad som hänt sedan i Maj, separation, flytt, rättegångar med ungdomarna, strul i skola , strul på mitt jobb, en hotande ekenomisk kris, vi bor på 64 kvadrat har  nästan inga av våra egna möbler med oss, hela mitt bohag står hos Kent utspritt i hela huset, framtiden är extremt oviss..shall I stay or should I go...

Inte konstigt att man blir lite djup  och fundersam en förmiddag som denna...

Faktiskt över Idol omröstningen...Rabih? Ja jo han är supercharmig och har ett mycket speciellt leende, rösten är också mycket speciell...men mina favoriter är nog Towe & Erik...

Till helgen ska jag åka och hälsa på Lillebror, Bea och deras bägge små gossar Elin ska passa Izzie åt mig..fast som Kent suckade -Det blir väl JAG som får passa henne om du bett Elin.

-Nädå, nu ska Elin sysselsätta sig med Izzie & Aagje hela helgen, en massa spår och uppletande, långa promenader och bara myyysa med vovvarna

Igår var Elin och veterinärbesiktigade Izzie & Peggy, Jag hade missat Peggys försäkring och Izzie är tvungen att ha en veterinärbesiktning för att få bli försäkrad eftersom hon är en import, det har bara dragit ut på tiden (typ 5 månader innan jag kommit till skott) Nåja nu är hon besiktigad och klar, Peggy däremot hade fått ett ljumskbråck!

Så det blir inga fler valpar på henne

Jag satt på väg till jobbet idag och hade såå dåligt samvete för alla mina valpköpare på "småhund-sidan" Jag brukar ju ordna kennelträff varje år, men i år har jag inte gjort något.

Det har varit ett år i de stora hundarnas tecken kan man lugnt säga.

Jag har inte haft några valpar öht och det har varit ett turbulent år...separation, flytt, jätteläger, en massa strul med ungdomarna . Jag har inte räckt till för mina Shih-Tzu & Griffon köpare.

Förhoppningsvis kan jag rätta till det nästa år. Men helt plötsligt står jag UTAN Griffon....

Jag ska maila runt till de som köpt Peggys valpar och höra om jag kan få leasa in en av hennes valpar

De är ruskigt fina och bra mentalt.

För övrigt är det Agnes & Maggan som står på tur att få valpar...

Maggan är en läckerbit!

Igår stannade jag till och la ett spår på ett fält, i halvmörker...c.a 300 meter med 7 vinklar , liggtid endast 5 minuter Men det var allt jag hann med...jag "preppade" spåret med lite godis för att jag själv skulle ha koll på hur hon spårade och för att få henne mer i kärnan.

Det blev lite snurr innan hon fäste i spåret och när hon är lite för taggad så försöker hon lösa problem genom att springa...när hon spårat en stund och lugnat sig lite blir hon mer koncentrerad  då ser jag i vinklarna att hon saktar tempot och söker sig tillbaka i spåret igen hon gör en liten "ögla" och följer spåret bakåt tills hon hittar var det vek av...Jag ska försöka få till lite mer vinkelträning och oftare så att hon verkligen får in "tapptekniken " så att det blir så optimalt för oss bägga som möjligt.

Det är en fröjd att spåra med en hund som är så motiverad, det är första gången på många år jag bara kan "åka med" för att jag VET att hon inte gör annat än att spåra "to the bitter end"

På torsdag ska Maja vaccineras mot svininfluensan, jag vill också vaccinera mig, men hur gör man?

Ringer man bara till vårdcentralen och beställer tid eller knatar man bara in?

Förresten , Någon som har en husvagn att låna ut när vi ska ha skyddshelgen?

En kanske två platser finns kvar, vi ordnar boende hos mig och vi lägger ihop till mat (äter ute)

c.a 800:-/person i träningsavgift

Eftersom jag är lite sent ute så var det några av mina valpköpare som hade annat planerat

Det innebär att det finns plats över till skyddshelgen den 28-29/11

Maila om du vill vara med:)

vixax@veberod.com

**************************************************
**************************************************
*****

Regnet fullkomligt vräkte ner igår, så det blev två promenader med Izzie bara.

Jag tränade lite "hålla fast en apport" inomhus igår och lite "positioner"

Det var allt och hon hade verkligen "myror i brallan"

Jösses vilken energi hon har.

Izzie har större kamplust än både JÄger & Aagje, hon har ett naturligt fullt och fast bett hon är genuint social och tillgänglig , är en grundtrygg hund och har ändå allvar i sig.

Fan vad jag är glad för henne

Privat då..jo hör och häpna, det finns tankar och funderingar på att helt re-lokalisera till huvudstaden!

Inget är bestämt och det är mycket som skall klaffa och jag har inte ens pratat med somliga viktiga i mitt liv om det..

Men ett litet frö har såtts, och en boll är satt i rullning...

Vi har nu slutat med vår stödfamilj till Maja och istället fått mentorer.

Två unga tjejjer som skall träffa Maja 10 timmar i Veckan, de ska vara emd i skolan en del och även umgås med Maja på fritiden och jobba med hennes självkänsla och självförtroende.

För övrigt så fungerar det riktigt bra med Maja nu, hon har mognat och villverkligen att det ska fungera i skolan. Hon vill gå gymnasiet och utbilda sig inom Turism, Hotel...hon vill resa och se världen *hejja hejja*

Rasmus är ett mörkare kort...vad väntar honom? Han har hamnat snett och det är inte roligt alls...

Det är en av orsakerna till att jag funderar på en flytt....

Men vi får väl se...

Idag ska Izzie Rabiesvaccineras så jag kan förbereda henne på att följa med utomlands iallafall.

Jag mailade faktiskt "Svensk Jakt" igår ang oförskämda jägare...får se om det händer något....

Det är skrämmande att så många upplever samma sak...

Skyddshelgen blir den 28 & 29 November. Det blir närmast sörjande , valpköpare och ett par goda vänner.

Ska bli jättekul! Som det är nu kan det bli någon extra plats över så tjoa till om du vill vara med.

**************************************************
********************************

Jag funderar på att maila till "Svensk Jakt" eller skicka in en insändare med snigelpost...

VARFÖR måste 99% av alla Jägare vara så fruktansvärt otrevliga!

Lite bakgrund... min erfarenhet genom alla år där jag vandrat mycket i skog och mark är att hjortar, rådjur och vildsvin är förvånansvärt orädda, de kommer mycket nära, de stannar ofta och tittar på oss, och vissa ggr får man nästan "schasa" iväg dom. Det hör till undantagen de gånger man INTE ser något vilt på promenaden.

Det gör att man tränar sin unga hund på att INTE jaga, från det att den är liten, man får två meter hals och ögon som skådar långt i fjärran, allt för att man ska upptäcka djuren FÖRE hunden.

Hunden får INTE springa ut i skogen utan ska hålla sig på stigen/vägen där man går...

Och man har helt enkelt KOLL på sin hund.

Så går man i skogen och följer vägen i godan ro, hundarna lösa på max 25 meters avstånd och på vägen, då kommer Jägarna i Bil, vevar ner rutan och SKRIKER-"KOPPLA HUNDARNA"

-Dra åt helvete blir den första reaktionen....

Detta är inte första gången man stött på Jägare, och som sagt 99% är så jäkla otrevliga, de gapar och skriker och beter sig...

Tänk om de istället hade vevat ner rutan och sagt" hej, vi jagar här idag vill du vara snäll och koppla hunden"

Inte bara hade jag kopplat upp, jag hade vänt och gått åt andra hållet för att visa respekt.

Men vad är det som gör att dessa män tror att de har rätt att bete sig som idioter så fort de kommer ut i markerna?

Nu vet jag att det finns människor därute som INTE har koll, och som HAR hundar som jagar. Men det innebär ju inte att man får bete sig som en idiot för det.

Jag har en egen teori, jag är övertygad om att djuren i skogen är vana vid oss hundägare, ryttare, cyklister mm, vi ingår liksom i det dagliga livet, och vi ser även dessa hjortar, vildsvin och rådjur VÄLDIGT ofta...

Men vi klättrar aldrig upp i några jakttorn och vi går inte runt med adrenalinpåslag och "jakt-kläder" eller har bössor med...

Jag är fullkomligt övertygad om att Djuren i skogen känner av Jägarnas Adrenalin, känner av när dessa stora Jeepar

kommer in i skogen, med män (och kvinnor) som har vissa kläder, bössor och säkert är spända av förväntan och luktar på ett visst sätt, de sitter i torn och det blir ett annat rörelsemönster...

Det kan tom vara så att i de delar av skogen där det rör sig MEST människor, och man spärrar av för jakt, då fattar djuren misstanke eftersom det helt plöstligt inte är som "vanligt" längre.

Att Jägarna har svårt att skjuta djur och att se djur beror nog INTE på att vi övriga civila skrämmer bort djuren...

Så sluta beté er som ouppfostrade skitstövlar!