Jag är så trött på det eviga regnandet och mörkret!

Kvällarna blir det inte mycket gjort kan jag lugnt säga..vilket återspeglar sig på Izzie..

Hade det inte vräkt ner regn så kunde man åtminstone gått en långpromenad i mörkret.

Men det lockar INTE att stappla omkring i mörkret och knappt se någonting i ösregn.

Som tur är har vi lite ”quality time” på lunchen, det är långtifrån tillräckligt men får räcka för närvarande.

Igår var det lydnadsträning på schemat, först en rastningsrunda och lite lek och sedan det eviga ”fria följet”

Det tar sån TID....små små babysteps framåt. Med en superintensiv och snabb hund så ställs det så stora krav på en som dressör.

Man ska inte använda för mycket hjälper som man sen ska träna bort, man ska belöna exakt rätt och i rätt tid, belöningen skall vara avpassad och hunden och jag

Skall vara på rätt stressnivå. *pust*

Det blir ofta  snabbt och fel...och jag kommer på mig själv med att använda för stora åtbörder och gester.

Hunden läser ju kroppspråket och lyssnar inte alltid på kommandot..vilket man lätt kan se om man står blixt stilla och säger ett kommando och hunden bara tittar frågande på en...

Så rör man sig lite för att visa vad man menar och blixtsnabbt så trillar poletten ner...

Det är en stor talang att kunna träna cirkuskonster med en hund och lyckas, och långtifrån alla har ”hund i fingrarna”  Det finns så många människor runt omkring som försöker, de går kurs efter kurs och utbildning efter utbilning...Men har man inte ”det” så når man aldrig höjderna...Jag tillhör de som är duktig på att utveckla unga hundar och uppfostra dom...jag har heller inte ”det” när det kommer till cirkuskonster.

Dock är jag medveten om det och kämpar därför extra mycket och måste tänka och planera alla övningar noga. Jag är mycket självkritisk och försöker läsa av min hund när hon förstår och inte förstår.

När det gäller inlärning av  cirkuskonster lägger jag alltid skulden på mig själv när jag inte lyckas få hunden att utföra ett beteende på det sätt jag vill .

Och man ignorerar det som blir fel och gör om och gör rätt tills man kan förstärka precis det utförande jag ville ha.

När det gäller uppfostran är det en HELT annan femma.

Under förutsättning att hunden har lärt sig vad NEJ betyder och att den KAN inkallning så lägger jag inte fingrarna emellan vid oönskade beteenden.

Dvs där kommer en kravfas på att lyssna och åtfölja ett NEJ och ett KOM ganska omedelbart.

Det ger mig en behaglig samvaro med hunden, den kan vara lös och ledig utan att jag behöver oroa mig för att den ska springa fram till människor eller andra hundar,

 Jaga eller hittar på annat oönskat.

Angående Stockholm så är det ett projekt som är under utveckling....Jag har stora bekymmer med  En av ungdomarna just nu, dessutom kommer min Restskatt att tvinga fram ett annat boende.

Och efter att ha vänt och vridit på problemen så är beslutet så här långt att bryta upp från Skåne och umgänget här.

Åtminstone för ett par år, mina fodertikar står och växer till sig så de behöver jag INTE avstå...

I mitt arbete finns möjligheter att arbeta i Stockholm, speciellt som det pågår ett projekt just nu.

Jag trivs ju ändå inte på jobbet, efter jag kom tillbaka från min sjukskrivning så har jag ju hamnat längst ner på ”rankingen” och fått börja om från början där jag var -99

Kan jag lösa det med tre dagar i veckan under någon månads tid nu, så har jag ganska säkert en fot inne och de kan tänka sig att vänta på mig tills nästa sommar.

Så de betalar flyget men inte boendet(alla är ju i spartider) Så jag måste hitta någon som har ett litet krypin två nätter i veckan någon månad framöver.

Jag behöver bara en säng och en TV, inget umgänge, mat eller annat, jag ska bara JOBBA äta och sovaJ

Izzie blir ett bekymmer  givetvis, men jag jobbar på en lösning där...