att jag skulle behöva försvara mitt beslut...av de som följt Jäger under hans levnadstid, av de som träffat honom och sett honom så är alla rörande överens om att detta var det bästa....

Så kommer det in några märkliga människor och häver ur sig en massa...det gör mig ledsen , men framförallt förbannad.

Jäger är född hos mig, redan som bebis såg vi hans tendenser till bristande tillgänglighet i kombination med ett stort aggressionspaket. En hundförare från polisen i Danmark var och tittade på valparna

Han fick välja mellan de två hanarna som hade MEST i sig..han ratade Jäger med förklaringen att det var för mycket aggressioner i honom.....(det är idag Jackpots husse)

Jag skulle själv aldrig behålla en hanhund, jag skulle behålla Jazza/Pluttan. Jag skulle äntligen få köra med en egenuppfödd Holländare och göra god reklam för rasen.

MEN Jäger vågade jag inte sälja... Holländare har tyvärr fortfarande  lite dåligt rykte runt om i landet, och att i detta läge sätta ut en Hane som jag redan som åtta veckors valp kan konstatera kommer att kunna bli problem -NEJ, det gör jag inte.

 Det är ju så att det är inte gräddan av Eliten eller ruskigt erfarna hundförare som köper HH i dagsläget....

Så jag beslöt att behålla Jäger och se vad det blev utav honom. Och jag fick med stor sorg i Hjärtat sätta ut Jazza på halvfoder. Jazza-Pluttan har det Jättebra hos Annica och de tränar superflitigt och kommer nog snart att glänsa på tävlingsbanorna...

Under drygt ett och ett halvt år har jag tränat och format Jäger till en acceptabel samhällsmedborgare.

Hans sociala brister syntes inte när jag hanterade honom....han fungerade i familjen med alla familjemedlemmar, men han var en farlig hund som man hela tiden måste ha koll på.

Jag lade mycket tid på Jägers träning, vi spårade hårda underlag i samhället, vi körde inomhussök i miljö och mörker, han visade fina arbetsegenskaper och gick fint i skyddet (det lilla vi gjorde)

Han hade många fina egenskaper...

Jäger hade en social otrygghet som gjorde att han såg väldigt mycket som direkta hot mot sig själv. Han hade dessutom dådkraft och försvarslust nog att vända allt framåt.

Såg jäger något han upplevde som hotfullt så var det full attack.

Han hade ända sedan han föddes en inneboende misstänksamhet mot människor, men tack var min fina hantering och träning så maskerades detta under en väldigt lång tid.

Han gjorde några tråkiga bitförsök mot ett par stycken  människor i ung ålder, en gång i ansiktet på en av mina bästa väninnor och en gång mot en man som stirrade för mycket på honom.

Det lärde mig att bygga honom på rätt sätt,  så att han aldrig någonsin behövde känna konflikt mot någon människa, människor blev för Jäger resurser till träning, trevliga lekkamrater i skogen, och "privat" så umgicks han öht inte med någon "främmande på stan" Med våra vänner och bekanta fungerade det OK  med under överseende och med restriktioner.

Jäger blev sedan skadad och fick en böld i en muskel, det innebar operation och inläggning på djursjukhus.

Jäger tvingades till att bli hanterad av främmande människor, det var munkorg och en hel del "bråk"

Det väckte tyvärr hans misstänksamhet igen och han förändrades när man var ute och gick med honom, människor sågs nu inte som "leksaker" utan som potentiella hot, och när sedan en klo bröts och vi fick bråka ännu mer med honom så förvärrades det ytterligare, han hade mycket kvarstående vad gällde människor.

Jäger åkte på prov till en polis där det tyvärr inte fungerade och det blev "slagsmål" mellan hund /människa.

Och Jägers försvarsberedskap höjdes ÄNNU mer....Att ta en promenad med honom var som att gå med en laddad krutdurk.

Om vi stötte på något som såg skumt ut för honom, tex en byggarbetsplats med någon ställning som kunde påminna om en människa så var det full ragg och fullt angrepp (Givetvis BLEV det inga angrepp då jag hade koll på läget, men VILJAN och INTENTIONEN fanns där)....ska man titta mentalitestmässigt så hade han stor dådkraft, för han löste ALLT själv...det var full fart fram...Man kan även se det på spökena på MH, han gick direkt fram och när han upptäckte att det var en människa så vaknade försvaret direkt...nu var jag med och kunde med rösten styra honom så det gick bra...

Men fast att han blev förändrad mot människor i "vardagen" så fungerade han fortfarande såpass bra så att jag ville ge honom en chans till, så länge jag kunde hantera och kontrollera hans sidor  måste det finnas någon annan därute som också kan hantera dom.

Och tanken är ju god, det FINNS förare därute som har förmågan givetvis, men det finns inte så många väldigt duktiga förare som vill ha en hund som faktiskt är farlig för omgivningen, de allra flesta har barn, familj, ett socialt umgänge som gör att man inte vill lägga den tiden och ha den "oron" som det innebär att äga en hund som faktisk kan bita och biter rejält.

Det finns så många trevliga socialt trygga hundar som ändå fungerar i tjänst .

Men jag fick ett samtal från Västeråspolisen, och efter mycket dividerande på telefon, samt att Nya husse kom och tittade på Jäger så beslöt vi gemensamt att ge honom en sista chans.

Nya husse fick hela bakgrunden och hans "onda" sidor. Nya Husse är erfaren och kan hantera hundar av denna kalibern...

De två första veckorna gick bra och nya husse tog Jäger bra och Jäger köpte  Nya  Husse.

NYa Husse gillade Jägers allvarliga sidor , och berättade stolt att han skrämt mer folk på två veckor än hans gamla tjänstehund gjort på två år...de verkade som klippta och skurna för varandra...de klarade av en vetrinärundersökning tillsammans och Jäger acepterade att bli hanterad..

Men så en dag sprack det, Husse skulle titta på tassen som han gjort hela tiden innan utan bekymmer (ett litet skavsår) och Jäger attackerade....sitiationen lugnade ner sig och dagen förlöpte....dagen efter skall Nya Husse bara passera Jäger på väg från kök till sovrum, varpå Jäger Attackerar igen, NYa Husse lyckas fånga upp honom i halsskinnet så han har grepp på bägge sidor om huvudet och bägge slåss för sitt liv, (husses sambo flyr lägenheten)

Nya Husse lyckas slänga in Jäger i köket  och Jäger springer in under köksbordet, husse släpps inte in i köket utan han får lugnt gå ut i vardagsrummet och sätta sig, han kallar på Jäger men får bara arga vrål tillbaka...och sedan går det 45 minuter ...till sist smyger Jäger ut ur köket och smyger upp i sambons knä...Nya Husse bevärdigas inte med en blick.... några timmar senare går Nya Husse & Jäger en promenad och Jäger är som vanligt igen...

JÄger hade extremt svårt att släppa sin misstänksamhet mot människor....

Jag har inte skrivit ut alla  snaskiga detaljer om vad Jägarn gjort tidigare dels för att jag givetvis ville och önskade att Jäger skulle fungera, och hur jävla ärlig jag än är med mina hundars fel och brister så är det ändå något man bryr sig om , och man skriver inte ut riktigt ALLT...

NYa husse ringde och var ledsen, han var fortfarande inte rädd för Jäger och han ville egentligen behålla honom, men han bor i lägenhet, har två tonåringar, och med Jägers kvarstående misstänksamhet och tendens att gå till angrepp när han upplever sig hotad så vågade han inte pga av sina barn .

Och jag förstår honom..han frågade om han skulle åka och avliva honom och jag funderade ett dygn, det hade ju varit enkelt för mig att låta någon annan göra det, men jag bestämde mig för att ta hem honom....

Så Nya Husse körde ner honom och hade en tår i ögat när han lämnade Jäger, han tyckte det var en bra hund men oberäkneligheten är svår att leva med.

Jag beställde själv tid för avlivning en vecka senare men ångrade mig....så har jag funderat och grunnat och grubblat i en vecka till.

Och bilden blev plötsligt ganska klar.

Jag ÄR en duktig hundförare även om jag inte tävlat på hög nivå, jag ÄR bra på hundars mentalitet och FAN heller att jag ska låta någon jävla Jantelag ta ifrån mig mina mer än 20 år inom hunderiet .

Jag VET vad jag pratar om!

Och Den sk Kajsa kan bara fara rent åt helvete..hon pratar om "denna rasens pondus" hon vet för fan ingenting!

Nä, denna rasen är tyvärr ökänd för sina sociala brister och för stor skärpa...Jäger var en sådan individ.

Denna rasen skall vara socialt säker ha en stor kamplust, en måttlig skärpa och en måttlig Försvarslust.

Jäger var en hund som INTE kunde komma över sin misstänksamhet mot människor, tack vare en god träning och hantering samt att han slapp bli utsatt för några konstigheter som valp så fixade jag till honom...men när det kom till veterinär och han blev konfronterad och hanterad av människor han inte kände och det blev jobbigt så kunde han inte släppa det...han kunde ALDRIG komma över det...man kan bara tänka sig hur han skulle bli efter ett jobb där han fått ett slag eller en spark av en buse...han hade NOLL förtroende för andra människor än familjen, och han hade dessutom resurser att vända allt misstänksamhet framåt och angripa hotet.

JO han kunde levt någonstans som vakthund med någon som han ev kunde bygga en relation med, men frågan är om han någonsin skulle kunna bygga en liknande relation som vi hade med någon annan, han kunde ju faktiskt bli misstänksam mot mig också en stund efter kloklippning och när vi fick slåss med honom för att ta hand om hans brutna klo...Det var jag Kent & Elin som försökte byta förband och han slogs för sitt liv även mot oss, vi fick ge honom lugnande för att hans egen familj skulle kunna hantera honom när han hade ont....visserligen satt inte misstänksamheten efteråt så djupt som den gjorde med andra människor...

Men det styrde inte riktigt rätt i huvudet för honom...

Jag klarade denna hunden alldeles utmärkt! Han fick ett fantastiskt bra liv hos oss med mycket träning och utveckling. Hos någon annan hade han  förmodligen varit avlivad som 6 månaders!

Jag står för att jag inte vill ha en hund som är farlig, jag vill inte leva ihop med en hund som jag måste ha tummen i ögat på dygnet runt och som jag inte kan slappna av med en sekund, jag vill inte leva med en hund som ser resten av omvärlden som en potentiell fara och som därför går till fullt angrepp när han upplever sig hotad.

Och jag skulle ALDRIG sälja iväg eller GE bort en sådan hund. Han hade bitit människor vad han skulle.

Jag är STOLT över att jag faktiskt skötte och hanterade Jäger så bra som jag gjorde och faktiskt lyckades göra honom så bra så att polisen ändå gav honom en chans....

Jäger mår bäst i himmlen