på en hund om den kan bli tjänstehund?? Kan man bara genom att titta på träning och tävling SE om en hund kan bli polis/väktarhund?

Jag tror inte det, annars hade man inte behövt MH, MT och L-test...

MEN vad jag TROR att man kan se om man har tittat på många hundar, det är om det finns potential! En MÖJLIGHET! Kommer det att hålla hela vägen???
Nä det kan man inte veta, men jag tror ändå att man med ett tränat öga, om man dessutom får lov att kampa lite med hunden, kanske köra en anskällning på sig själv...se blicken,  känna attityden ...att man kan säga att den HÄR individen kan man våga satsa på...håller det hela vägen ut, räcker den till?

Det vet man inte förrän den är i tjänst.

 Så när jag skriver Tjänstehundsmaterial och rejäl hund, så är det så jag tänker....Jag skulle inte drömma om att förbigå Korningsdomare, Mentalbeskrivare och besiktningsmän inom polisen och säga att jag VET att den och den hunden kan bli tjänstehund...

*bara för att förtydliga så inte mina vänner tror jag har fått hybris*

Detta är Meggie, Hon är efter Eclips van Neerland & Harry

Harry är en hane jag mycket väl skulle kunna tänka mig till Pluttan.

Nu är det ett par år sedan jag träffade Harry och man hinner ändra uppfattning, men DÅ gav han mig intrycket at vara en "rejäl" hund *ha ha ha* , han arbetar /arbetade i Tyska tullen

Och detta är Vixax D Ruh!  SPOCK :) Han har nu tävlat upp sig till motsvarende Elitklass i det engelska programmet och får nu börja tävla skydd (PD=Policedog) Detta ÄR en rejäl hund...

För övrigt så är Aagjes första kull ganska bra, men det är bara Spock som är tjänstehundsmaterial i  den kullen,(åtminstone när jag såg dom sist) och två stycken (varav en gul)  var ganska "mesiga". Tyvärr blev det bara två hanar, den ena Tjänstehundsmaterial, han fick ALLT, den andre blev en "sällskapshund"   En go glad kille, inte så modig, inga stora resurser, utan en kille som nöjer sig med långa promenader och lite "allmän" träning. 

Idag när jag satt i bilen till jobbet så vällde det över mig igen, det gör det emellanåt,  Kents sista dagar på Hospice, hur han såg ut, vad fruktansvärt det var, dödsögonblicket...det är inga vackra bilder som flimrar förbi...så gråter jag en skvätt och får en klump i magen...

Detta är känslor som jag ganska snabbt kan förtränga, sätta på radion och fokusera på någon som pratar brukar vara en bra lösning, är jag hemma sätter jag på TVn eller öppnar en bok...och sedan är man som vanligt igen...

Kom att tänka på att så är det med mycket i mitt liv, alla tråkiga händelser , trauman, och elände som jag varit utsatt för, eller själv varit med och orsakat stannar inte kvar länge...man knölar ner det någonstans långt inne och så finns det inte...

Ibland blir jag orolig att jag är känslokall och saknar empati, BORDE man inte sörja längre, känna skuld, eller på annat sätt låta saker och ting gnaga en mer?

Är jag konstig som förtränger allt elände och  glömmer?

Ja det var tankar som surrade idag ....Jag har ju faktiskt stora minnesluckor när jag tittar bakåt, saker som jag ska ha gjort och sagt, varit med om som jag inte kommer ihåg...att man aktivt VÄLJER att inte tänka på tråkigheter kan ju vara en sak..

Men att inte ens komma IHÅG när man försöker!

Undrar om det är därför man ständigt går omkring med den där klumpen av "dåligt samvete" i magen?

Relationer man inte har rett ut, Saker man sagt eller gjort och man med ålderns rätt förstår att det var fel...eller saker som man själv blivit utsatt för av människor man litat på , brustna förtroenden, tillit som brutits , lögner och svek...

Att man inte har stått up för sig själv mer? Eller att man stått upp för sig i fel lägen och för fel saker...

Ja något syndrom har jag säkert...undrar om den bokstavskombinationen är uppfunnen än?