Tack Alexandra:)

Hej allihopa!
 
Jag skriver inte så ofta på grund av tidsbrist men däremot läser jag allt
Nu har jag äntligen lite tid över och tänkte ge mig på frågorna ang spåret.
Jag anser mig inte särskilt duktig på spår och hoppar över att gå igenom de olika hundtyperna
men jag delar gärna med mig av hur jag själv lär in/tränar spår.
 
Jag föredrar att vänta lite med spåret tills hunden är ca 7-9 månader och börjar med att försöka
få hunden att spontanspåra. Jag lägger ett spår och korsar sedan över (vid dåligt intresse hjälper jag till genom att
visa med handen nere vid marken) med hunden och ser om den visar intresse och tar upp spåret.
Tar hunden inte upp spåret har vi "bara gått en promenad" och då försöker jag igen någon dag senare.
Min erfarenhet av att man väntar med spåret är att hundens har hunnit bli mogen för spåruppgiften och dom brukar inte
h några problem med att plocka spåret  ganska snabbt.
Innan spårdebuten är jag noga med att "miljöträna" hunden mycket i skog och mark så att inte kottar, pinnar, skogsdofter
och dyligt är nyheter för hunden.

När hunden har plockat spåret första gången finns en passande belöning i slutet av spåret.
Jag gör om denna övning några gånger innan jag börjar med själva "spårpåsläppet".
Det brukar gå väldigt snabbt för hunden att förstå vad det hela går ut på och jag är relativt snabb med att förlänga
både spåret och liggtiden.
Jag jobbar också en del med att upptaget skall vara ganska klurigt (självklart när hunden har förstått vad den ska göra)
för att hunden redan då skall jobba ordentligt och inte bara anta vilket håll spåret går åt.
Man kan te x gå "ett virrvarr" i en cirkel för att sedan gå ut spåret rakt bakåt eller använda sig av en bil som man cirklar runt hit och dit
för att sedan gå ut åt något håll. Det enda som sätter gränser är fantasin.
Klurigheter i spåret försöker jag få till naturligt genom terrängen, berg, stora stenar, går fel (återgångar, kan ju bli en del med dåligt lokalsinne ),
kärr o s v
Jag är också noga med att lära hunden att det kan komma pauser i spåret. Jag är ju av naturliga skäl inte lika smidig som min hund
och när spåret går på ställen där jag behöver lite tid för att ta mig upp, ner, över eller under kommenderar jag henne att lägga sig
tills jag har krånglat mig igenom. Dessa pauser gör jag ibland "bara för att" också. Det skall inte vara någonting konstigt att ta en paus
för att sedan kunna spåra vidare när jag säger till.
 
När det gäller apporter jobbar jag med det utanför spåret och har faktiskt nästan aldrig apporter i spåret mer än på slutet.
I mellanåt lägger jag in någon apport för att kolla av att det funkar.
Min Malletik är mycket för att klyva apporterna i småbitar (oavsett om det är trä, metall el något annat) och därför har jag
liggmarkeringar på henne som jag jobbar med utanför spåret för att slippa konflikter i spåret.
När hon har markerat en apport i spåret går jag fram, hukar vid föremålet och "gör en mystisk grej" av det hela.
Jag låtsas att hon har hittat en JÄTTEINTRESSANT sak och vrider, vänder och tittar på den ett tag innan jag stoppar den i fickan.
Det är jättekul att se hundens reaktion då hon nästan håller andan när jag tar förmålet, studerar det noga och säger "oj, VAD hittade du,
vilken fin grej!" med lugn, sansad och lite mystisk röst.
Jag är överlag noga med att inte ta konflikter under tiden hunden spårar utan tar det utanför spåret.
Te x om hunden "tar paus" och äter harbajs. Då säger jag bara "så kom igen nu, spår" och manar på henne.
Att man inte skall äta harbajs (eller annat) tar jag sedan "vid sidan om", d v s i vardagen, på en promenad o s v.
 
Min hund spårar som bäst när hon blir utmanad.
Det bästa spåret hon någonsin har gått var förra sommaren när vi var på skyddsläger.
Efter 2 dagars skyddsträning bestämde vi oss för att hundarna skulle få en paus från skyddet och få spåra lite.
Längtas spår var ca 1,5 km i riktigt eländig terräng (så jobbig att jag funderade på att lägga mig ner och dö efter halva spåret).
Det var lagt av en god vän till mig och jag sa innan att jag trodde att det skulle gå och pipsvängen då jag visste att Längta var rejält trött efter
intensiva skyddspass.
Så fel man kan ha!
Utmaningen gjorde att hon spårade kanonbra, det var bara för mig att hänga på där bakom och följa hunden.
Hon hade bra tempo, var otroligt koncentrerad och var väldigt rädd om spåret hela tiden. Efter det spåret var hon verkligen guld värd! 
 
Det här var en "snabbversion" av hur jag gör. Säkert har jag glömt att ta med en massa men det blir lätt så när man skriver 
 
Hälsningar
Alexandra

Hoppas ni alla hade en trevlig midsommarafton, det hade åtminstone jag:)

Idag har varit en slö & slapp-dag men imorgon blir det träna av igen...

Jag och ungdomarna tog tåget till Köpenhamn, vi skulle åkt till Bakken, men det blev Tivoli istället, dyrt som pokkern...men det är bara midsommar en gång om året...vi hade en riktigt trevlig dag med matsäck och dricka med oss...

 Här väntar vi på bussen...

 På tåget 

 Midsommarlunch inne på tivoli:)

Jag har slutat åka karuseller, men ungdomarna åkte för fullt, det finns en bergochdalbana på tivoli, den är gammal som gatan och DEN är precis lagom för mig...

 Demonen hette nedanstående åkattraktion..hujedamig säger jag bara....

 Maja köpte coola *not* solbrillor

Så lite hundbilder...Elsa on the fly!

Katta i Östhammar är sugen på lilla ELsa...vi får väl se om de gillar varandra, den 4/7 lutar det åt att de ska få träffas...Katta  har haft schäfer i 20 år, så Elsa kanske känns lite för liten & Vek...hon ÄR inne i en period där hon är riktigt inställsam och fjäskig...löp på gång...

Lilla Izzie då...jo, det är bara fullt ös medvetslös, jag längtar till att jag blir av med de två stora och kan fokusera på Lilla Izzie...

 Jag är söt när jag sover iallafall...

 Öronen har trillat igen, de stod så fint någon vecka...

Det har kommit bilder från Lena & Aija, Lena är såå duktig på att beskriva Aija, det gör ingetning att hon bor så långt bort för Lena kan verkligen med ord måla upp hur Aija är, och i dagsläget så säger jag bara "Håll i hatten" Aija är en kanontik så här långt...Tjänstehundstypen av Malle....

Jag skulle gråta blod om inte armbågarna var fria til hösten...

 

Så snabb att inte kameran hinner med *he he he he*

Lik sin far..satsar metervis ifrån figgen

Även Malin med Jagger Har skickat in bilder! Jättekul! Jagger håller också på att bli en stor kille och den lila reservationen han hade som liten är nu nästan helt borta, ska bli sååå spänande at se hur Jaaga utvecklats till MH, även Jazza förstås, Jazza var ju den tiken jag till sist bestämde mig för att behålla, Även om Irma också låg bra till...

Malin & Jagger i fritt följ

Fiiin gosse

Dags att bita i kudden....

Tack för alla midsommarhälsningar!

Jag hinner inte idag klicka runt till allas gästböcker och skriva tillbaka, förlåt!

GLAD MIDSOMMAR TILL ALLA BLOGG-LÄSARE  SLÄKT & VÄNNER!!

Jag efterlyser än en gång glada hundar & Hundförare som vill prova Mondioring, idag har jag TRE st som vill prova, för att det öht ska gå runt att ta in instruktör (Emma´) Måste jag ha minst 6 ekipage

Mondioring är en rolig sport som alla hundar med kamplust kan prova!
Man använder inga aggressioner och hundarna blir INTE farliga:)

Givetvis bör man som med alla skyddsgrenar/inledande bitarbete ha en hund som tycker det är ROLIGT att bita och kampa i föremål, den bör vara social och öppen och man skall ha en god relation med sin hund!

Men det kommer inte att bli några "farliga" övningar eller något som går över vare sig hund eller förares förmåga.

Så tveka nu inte alla som tycker att det ser fräckt ut och någon gång skulle vilja prova..här är chansen att lära sig lite om programmet och vem vet nästa hund kanske???

Titta på Frida med Best..SVensskydd, IPO och nu MR ....Emma med Xa kompletterar flera grenar med MR

Så kom igen!

Hur svårt kan det va!

 *blink blink*

Igår var jag och Elin ute och spårade med gänget...

Jäger fick samma upplägg som sist, c:a 250 meter en riktningsförändring och sitt älskade skinn på slutet...liggtiden blev en aning kort för tiden räckte inte till...kanske bara 20 minuter:(

Men han är iallafall motiverad, och han vet vad han ska göra, det syns på hunden,  det var i stort sett vindstilla när Elin gick ut spåret men blåste upp lite när vi skulle gå...givetvis från fel håll (motvind)

Så det var hög näsa lite slag, han pendlade mellan doftkorridor och markbunden vittring, men det var drag i linan, han ville framåt, vid ett par tillfällen stannade han upp och kollade på mig, men fortsatte utan uppmaning:) Gick över vinkeln och i och med att han spårar (som jag ser det) "slarvigt" just nu så är han svår att läsa av ....men jag backade bakåt och han slog ett varv och tog vinkeln fint....det går fort och mycket muskler, men så får det vara några spår till..sedan skall vi trixa till det med övningar som gör att näsan kommer ner och det blir lite lugnare tempo:)

Just nu är det motivation och självsäkerhet han behöver:)

Elsa-Pälsa då...Poletten börjar trilla ner och gårdagens spår var betydligt bättre än i förrgår...Elsa är en hund man måste ha stort tålamod med..hon vill så mycket så det sprutar ur öronen på henne, en hund man måste vara lugn och behärskad med för hon kan krypa ur skinnet av vilja att vara till lags, när hon blir vuxen och hormonerna skvalpat klart kan hon nog bli en fantastisk tävlingshund, hon bara VILL! Hon skulle förmodligen klättra över mount everest om man bad henne....

Så är man lugn och sansad och TYDLIG så är det bara att VISA vad man vill att hon ska göra, bekräfta att det hon gör är rätt..så kan hon göra det om och om igen:)

Och så lilla köttbullen Izzie....hon har fått tre köttbullespår och så har jag lagt ett föremål vid slutet...ganska meningslöst....

Nu har jag provat med ett antal valpar och valpspår ..Jäger, Jagger, Jazza, Elsa, Izzie och ett antal valpar sedan tidigare...

"förr i tiden" pratade man ofta om att om man gav en hund en retning som startade ett visst beteende så skall sluthandlingen vara "logisk" för hunden..för att göra det väldigt enkelt..en hare går upp= retning->utlöser en handling/beteende=jakt->logisk sluthandling för att förstärka detta beteende är ju att hunden fångar haren, eller hur?

Så om jag ger en valp en "retning" med ett "köttbullespår" så är ju retningen MAT-utlösa beteende -leta mat -> sniff, sniff sniff-> mums äta köttbullar på rad-Förstärker leta mat beteendet> sluthandling -> LEKSAK?????????

Klart att valparna skiter i föremålen och fortsätter att leta sina köttbullar, korvar eller vad man nu lagt ut....

Jag menar INTE att kritisera näringsspår, det är ett fantastiskt verktyg att få valpen att "slå på näsan"  och efter hand så kommer hunden att koppla ihop "spåret" med köttbullarna dvs att i denna korridor av doft på mark och luft så finns det maaaaat, om jag är noggrann och följer detta så dyker det up maaaat...

Sedan är det ju upp till oss tvåbenta att föra över "matsökarbeteendet"  till att spåret i sig ska bli självförstärkande...

Och det är klart att det är komplicerat och kan bli krångligt, för vissa individer går det superlätt, för andra är det bökigare...

Tyckte att (var det xxx??) hade ett bra tips ..lägga burkar med mat i ...då blir det naturligt ett föremål i spåret...så har vi gjort med Jäger, Jazza & Jagger, burkar med mat i och så har vi försökt minska näring och till sist är det bara mat i burkarna, sedan ingen mat i burkarna utan från föraren i stället...det är relativt enkelt at få en passiv markering om man stannar upp och myser med lite mat på vägen...

Men sån finns det ju de som vill lära hunden att spåra för att hitta föremål..dvs hunden är så föremålstokig så belöningen för att följa spåret är att hitta grejjer....

Så finns det hundar som på ren nyfikenhet vill följa en intressant doft, de BEHÖVER ingen motivering...spårandet och nyfikenheten är medfödd...

Här kan det bli tufft att få dom att bry sig om saker i spåret....

Aagjes bror Ambras var sån, Jagger, Jägers bror är sån..

Man ser det på hunden överlag..ALLTID näsan i marken även när hunden är ledig! Den är bara såååå nyfiken och intresserad av att följa markbunden vittring....

Spår är fantastiskt spännande och intressant och jag lär mig HELA tiden ...rätt som det är så glömmer man lite grejjer.... behöver bli påmind igen...javisstja, det visste jag ju men det låg gömt någonstans på hårddisken...

Därför  är det så roligt och intressant att höra vad alla ni andra tycker och tänker och hur ni resonerar kring spårande....

Många vägar bär till Rom!

Detta är från Linda:) TUSEN TACK:)

Hej
Mycket intressant läsning detta o ett alltid högintressant ämne att vidareutveckla
Är svårt att uttala sig helt o fast utan att ha sett hundarna vid tränings tillfällena men lite snabbt kan jag till stor del hålla med föregående svar
 
Först o främst måste man ju bena ut om jyckarna i fråga vet vad spår är o vad som förväntas av dem. Vet dom det så är vi många steg framåt
Sen måste man även förutsätta att ekipagen är tydliga o noggrana med sina signaler vid spårarbete. Detta handlar om rutiner, utrustning, påsläpp o hundförarens beteende ( kroppsspråk, humör, utrustning, belöningssätt osv )
Sen finns det ju massa olika sätt att träna apporter; rent tekniskt om man har olika typer av hundar att träna med så underlättar det att man i början separerar alltihopa.
 
Alltså först tränar man spårarbete, sen tränar man apporter o apporthantering separat
När dessa båda delar börjar sitta var för sig kan man ju alltid börja råka tappa ut nån pryl  o se vad som händer?!
 
Lite snabbt kan ja tro att jag velat testa ungefär samma träningssätt på alla hundarna men främt på hund 1, 2 o 4.
Längre liggtider - upp mot 3 - 4 h redan nu i början; då växer en noggranhet fram + att man slipper allt för mycket slag i vind
Men som sagts innan man måste ha koll på var spåret finns kanske då med hjälp av spårflagga i starten o sen snitslar genom spåret. Detta för att unvika en förvirrad förare med dåligt lokalsinne ;)
 
Sen kan man utveckla med olika svårigheter beroende mot vilket spårsätt man tränar. Kör man födospår kan man alltid testa på att man lägger korvbitar som man sedan konkurerar med hunden om (beror på hundtyp...) man kan grva ner burkar med godis, byta underlag, tid på dýgnet, temperatur, har man en mkt kampglad hund kan man ju knyta fast slutapporten så det blir riktigt kul cirkus i slutet osv osv
 
Jag kör mycket buse / tjänstspår vilket hundarna diggar. Det kan vara att spårläggaren kör ut på fältet o sticker från bilen går el springer på olika underlag klättrar kryper el smyger fram. Ibland kan man ha en bus i slutet men det brukar bli rätt trist för den stackaren att sitta där o vänta..
 
Men som sagt variation, variation o variation
Misslyckas hunden en dag pg av något så e det inte hela världen för den har alldeles säkert med sig erfarenheter i sitt bagage tills nästa gg

Kolla grabben som käkat gröt..gud vad tiden går...vi ses så sällan nu så han är mycket skeptiskt till mig...nåja, vi får ta igen det på ett eller annat vis...

Jag letar Midsommar Clipart mend et var svååårt..

Idag är det familjeterapi och sedan skall jag ut och spåra..förhoppningvis har det sprallat klart i brallan på en viss dam så man får med sig en spårläggare ut*he he he*