Jaaaa, jag klarar det inte!!

Efter helgen bestämde jag mig för att börja om med pulvret...men jag har tappat målbild, fokus och motivation...det är så mycket annat just nu...Man kan tro kanske att tempot är högt och att jag är full av energi..så är inte fallet...

Jag lever på pulver hela dagen, jag går minst 45-50 minuter varje lunch försöker träna minst tre ggr/vecka...men det är allt..

Mina fem förbättringar jag skulle genomföra är INTE genomförda!

När kvällen kommer och jag måste laga mat till Maja kan jag inte låta bli att ta lite, idag har jag ätit lite kycklingfilé, och kokta grönsaker...

Jag har fortfarande inte tagit mig tid att jobba med min mentala träning!

Det är hela tiden någon annan som kommer först...och när någon annan fått vad de ska ha så är jag så trött så jag säckar ihop framför TV´n...

Jag varken motionerar eller tränar mina hundar så mycket som dom behöver...jag känner mig ganska usel....

Jag har en vän, en person som jag träffat sporadiskt under några år, jag har haft äran att få ta del av h*ns kunskap om hund , och en mer färgstark och underbar personlighet får man leta efter. Denne vän har nu drabbats av en livskris i bokstavlig bemärkelse...och den positivitet h*n utstrålar är sanslös!

H*n tom peppar MIG!!  Tänk att man kan glömma så fort...det här med att ta vara på livet, att leva i nuet! Man vet inte hur länge man får lov att trampa på denna jorden..och det finns alltid dom som har det värre...

Jag vet när jag själv mådde som sämst förut, jag minns  att jag inte såg någon utväg...

Men jag hade goda vänner som tvingade sig på mig, (tack Angelica , Mia , Tina bla) Jag hade mina syskon och min mamma...

Jag jobbade mycket med mig själv , läste olika böcker bla...lärde mig att inte fastna i "offer rollen"...Det är så synd om mig!

Nu måste jag faktiskt göra samma sak...för jag känner att jag glider ner i samma svacka...

Jag hittar inte vad jag ska lägga fokus på för jag har så mycket som rör sig runtomkring, och när jag inte har kontroll så rasar jag...

Jag har det tufft med mina ungdomar, och jag ska separera och förlora hus och hem...

Och mitt uppe i detta så har jag tvingats gå baka till ett arbete där jag för 2 år sedan var chef...och nu är jag tillbaka på ruta ett...där jag startade -99

Jag började som "vanlig" telefonsupport och har under 10 år jobbat mig upp till en chefsposition...under tiden jag var sjuk blev det omorganisation och outsourcing...så jag fick börja om från början igen.."take it or leave it" vad fan gör man?

Jag har barn att försörja...

Så nääää, jag borde ta vara på varje sekund och minut, leva i nuet, jobba med mig själv för att bli stark och kunna vara ett stöd för mina barn...

Och så tänker jag såååååååå mycket på min vän....har men levt ihop med monstret Cancer så vet man vad man fightas mot!....varje dag, varje timme går en tanke till min vän..och jag vill kämpa min väns slag! Jag vill hjälpa min vän ! Jag vill göra så mycket!

Och så kan man bara stå vid sidan av och se på....

Oj vad detta inlägg blev  rörigt.....

Men men...det klarnar nog ...

 

iza

18 mars 2009 06:52

jag tycker att du är en fantastiskt stark kvinna som klarar av allt som ställs emot dig! Det är i alla fall på det sättet som jag uppfattar dig under de två åren jag har hunnit lära känna dig! Du klarar det här med! Garanterat! Kramar på dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sista skälvande dagarna i Vilnius och jag har mer eller mindre fasat ut mig själv…så nästan inget att göra på jobbet… Nu har jag varit i Vilnius  sedan slutet på Oktober, Jösses vad tiden sprungit iväg…   Annars är det ju s...

För att citera Robban Broberg, det är ÖKEN! Vilnius är bara grått, grått ,grått, grått....och ännu mer grått... Jobbar 9-18 Litauisk tid vilket är 8-17 Svensk tid...Mitt svenska resesällskap roar sig med lite gym träning på kvällen och sedan hote...

Andra veckan i Vilnius går mot sitt slut, här är det en "public Holiday" idag och bara vi som jobbar "internationellt" jobbar. Vad GÖR jag då? Jag har det sista året varit operationellt ansvarig för SEB interna Servicedesk, dvs alla som är anställd...

Livet i Storstan rullar på…Jag har dedikerat de sista två åren till mitt arbete,. Jag trivs verkligen kanon med jobbet jag haft , jag har utvecklat mycket av min roll själv och känner att jag verkligen har gjort  skillnad .  Nu har kunden dock...

Det är så sorgligt med människor som saknar sjukdomsinsikt, alkoholism är en hemsk folksjukdom och inget man skulle behöva skämmas för, men man måste förstå när det är dags att söka hjälp! Man måste VILJA ha hjälp, och INSE att man är sjuk!Vad gör ma...