Jag har ju sedan jag var sjukskriven förra året ätit antideppressiv medicin i  mer än ett år...jag håller på att fasa ut den nu och har dragit ner, denna vecka har jag tom GLÖMT medicinen i flera dagar....är det konstigt att man mår tjyvens...man måste trappa ner LÅNGSAMT!  Hos somliga kan man behöva stå på en låg dos väldigt länge...

När man drabbas av en utmattnings-deppression så påvekas hjärnan väldigt mycket, det kan ta många år innan man är helt återställd, så det KAN ju vara en av orsakerna till att allt bara rasade helt plötsligt....

Jag har som tur är medicin på jobb så nu tar vi en "pucko-pilla" och hoppas att det var orsaken till min nedstämdhet...

Detta har gått från att vara en ren hundblogg till en blogg om hela mitt röriga liv...

Hundträning har det inte blivit på en vecka nu, inte konstigt att hundarna klättrar på väggarna.

Så inte nog med att man är en usel förälder, usel sambo usel viktminskare, så är man en usel hundägare också...

Jag orkar fantamig inte något när jag kommer hem efter jobb, jag har tappat lusten för allt.

Jag vet att jag borde miljöträna, miljöträna miljöträna Jäger....men veckorna rinner iväg och INGET blir gjort...(Jag ska inte ha någon tävlingshund, jag ska vara kennelmamma och föda upp hundar som är bra till er som VILL träna och tävla dygnet runt....)

Jag vet att jag måste komma igång med träningen...

Min planering sprack ju totalt!

Jag hade räknat med att träna varje morgon mellan 07.00-07.30 på Itrim

Men då hinner jag inte HELA passet, för det har visat sig att det tar så lång tid att köra till jobbet från träningslokalen i rusningstrafiken så jag hinner inte...och att köra så många mil extra för  ”ingenting” där gick andan ur mig lite, för mig är träning på morgonen nästan enda alternativet just nu...

Jag har lite svårt att få till min dag...jag skall hinna både träna mig själv och mina hundar helst varje dag...det skall lagas mat, kolla så Maja sköter skolan, var är Rasmus? Ringa och kolla var dom är vad dom gör, med vilka och varför...

 -Mamma jag har inget att ta på mig!

-Tvätta då!

Men det skiter man i....tills det inte finns en enda ren strumpa eller trosa/kalsong, då tvättar man EN maskin så man håller sig flytande ett tag till....

Usch jag är bara förvirrad och ett berg av MÅSTEN ligger och trycker över bröstet.

Jag känner mig fruktansvärt ensam och eländig....trots att jag lever i en relation är det jag som har hela ansvaret för att allt skall fungera..och just nu orkar jag inte vara familjens projektledare, och samtidigt få ordning på min egen skit...

Igår när jag kom hem var inte Maja hemma trots att hon var hemma från skolan...

-          Hon är och gymmar, fast jag sa att jag inte tyckte hon skulle gå, för att man kan få följdsjukdomar.

Så Maja gick ändå och sambon lät det ske....för gör dom inte som han säger med det sätt han uttrycker sig så är det en ryckning på axlarna och ”dom lyssnar inte på mig”

Till Maja får man säga DU FÅR INTE!

Så där står jag och blir så jävla arg..på BÅDA, hon för att hon inte lyssnar och han för att han inte kan säga ifrån och ta tag i saker och ting.

Idag har jag startat en ny dag med pulver igen....och nu när jag kräkt av mig och klagat så skall jag försöka andas ut....jag skall fortsätta leta efter min inre motivation och jag skall gå på mitt AA möte *he he he* på torsdag och erkänna att HELA denna veckan har gått åt skogen...vilket förflyttar fram målet en vecka...

Vågen är idag på 96.7 så jag har gått upp igen....men just nu i denna minut så SKA jag kämpa!

Jag klarar fan inte detta! När jag kom hem stekte jag två korvar och två ägg

Fan också..motionen då?? Nääää När vi var färdiga med att hälsa på nyblivna föräldrarna och lilla Philip (Filip?) så var klockan närmare halv åtta och vi satte igång med att röja i klädkammaren på övervåningen istället...

Det blir Friskis och svettis på onsdag och en rejäl promenad  imorgon ...

Ja jösses...anden är villig men köttet är svagt....

Jag tror vi glömmer hela denna veckan, kan man skylla på fullmåne, PMS, krångel med barn och sambo, samt en jäkla lathet....

Vart tusan skall jag hitta tillbaka till min motivation någonstans....

Kan någon rädda mig.....

VLCD diet är ju inte så enkelt och det är ju så att Itrim är ju inte de enda som har olika pulver och shaker, Cambridge, Modifast, Nutrilett, Allévo plus många många fler...

Nu har jag hittat något som kanske kan rädda mig kvar på banan...

Det är alltså MAT som man kan äta, det är en aning högre Kalori.innehåll per måltid men det är inte så mycket...

Har beställt via nätet nu så om några dagar har jag det hemma...

Även Cambridge har en del goda soppor, kyckling & Grönsak....

Så nu har jag försett mig med lite mer smaker ...livet känns redan lättare *ha ha ha*

 Dags för min nästa pulverdos....

Bit ihop och kom igen nu för helvete kärring!!

Lite tips önskas...

Nu är det dags att reahbilitera Jäger och ge honom de bästa förutsättningarna för att den höftleden som inte såg så kul ut skall växa till att bli bättre än den är just nu. Det finns en uppsjö av preparat på marknaden

Glucosamin, Hokamix, Nyponpulver, etc etc

Förutom att ge honom hjälp med olika tillskott så kommer han att simmas/treadmillas och vi skall bygga upp bakkärran till något bra.

Hade ju tur som hade en riktigt bra försäkring, 3000:- ersätter den i rehab kostnader.

Jag är fortsatt så himla hungrig, har snart klämt en liter vatten förutom två omgångar pulver, kan bara tänka på mat...

Jag blir knäckt på det här....

Pratade med mamma i telefonen och hon skulle gå och äta sushi...när tom DET låter lockande i öronen på mig då är det kris!

Just nu skulle jag kunna kränga vad som helst i massor!

Men jag dricker och dricker....

Det kom ett brev......

jeg har i dag fået taget nogle friske billeder af ham og som du kan se bliver han stor og han trives godt.. Jeg vil uden tvivl sige at han er den bedste hund jeg nogensinde har haft. Han har et utrolig dejligt sind. Han er meget social over for mennesker. Nogen gange næsten for meget, men det er bedre end det modsatte. Han begyndte tidligt at udvise dominans overfor andre hunde ved altid at lægge hovedet op over deres skuldre, men han er ikke nogen slagsbror og opsøger ikke andre hunde og kan sagtens træne og fokusere selvom der er andre hunde omkring ham.
 
Han elsker børn, selvom han godt kan være lidt for voldsom i sine lege, da de meget går ud på at bide... ikke bide for rigtigt at bide, men bare for at holde med tænderne. Han er helt vild med min datter på 13 år og følger alt hvad hun foretager sig når hun er her.
 
Hans træning går også rigtig fint. Hans næse arbejde er fantastisk og han bliver ved med at søge uendeligt. Han giver aldrig op og fortsætter uden at han kommer for at bede om hjælp. Det kommer også til udtryk på hans spor arbejde, hvor han nu går lange spor med stor drift. Han er meget sikker i sit sporsøg.
 
Hans grundlæggende lydighed er også på plads og han har en god kontakt til mig som fører. Vi arbejder stadig på at de enkelte kommandoer sætter sig fast, men det er kun et spørgsmål om træning og tid.
 
Det eneste problem han har er at han fortsat ikke kan lide at køre bil og stadig savler og en gang i mellem kaster op ved længere ture. Der er dog stadig håb for at det bliver bedre med tiden, men jeg må fortsat løfte ham ind i bilen hvergang og han synes ikke at det er sjovt at køre i bil.
 
Som jeg skrev tidligere bliver han ikke brugt som tjenestehund. Jeg er flere gange blevet opfordret til at komme ind i hundetjenesten, men har været lidt bange for at hans køresyge kunne blive et problem. Jeg har derfor valgt at takke nej. Jeg vil under ingen omstændigheder stå i den situation at jeg skulle blive nødt til at kassere ham.
 
Jeg træner ham som konkurrencehund i Dansk Politihunde forening. Den træning indeholder alle politihunde diciplinerne.  Bidearbejdet er jeg ikke begyndt på. Han er blevet testet og har vist rigtige gode kvaliteter i bidearbejdet, hvorfor han sagtens kan modnes noget mere inden jeg begynder at træne det for alvor. Han er meget lydig i bidet og omkring figuranten.

Jeg har i dag fået taget nogle friske billeder af ham som jeg vedhæfter så du selv kan se at han bliver en stor og dejlig hund.
 
Niels Ryberg.

**************************************************
**********************

Tusen tack för uppdateringen Niels och hoppas vi ses i sommar på lägret

Jag är sååååå glad  och stolt att Jackpot har lyckats så väl i Danmark.

Härligt!

I natt fick Iza & Jimmy en liten gosse, nästan fyra kg och 53 cm lång!

Ikväll skall vi åka och hälsa på dom!

GRATIS GRATTIS GRATTIS!

Iza har ju gått över tiden i 14 dagar så de satte igång henne i går

så vid halv sju var hon öppen 3 cm och bebisen kom vid 02 tiden inatt så det var snabbt marsherat!

Ska bli spännande att höra vad hon har att berätta.

Så idag skall jag åka och shoppa något gulligt till den lille :)

Så till helgen för övrigt....kan vi bara glömma att den överhuvudtaget har funnits? Jag har varit som en narkoman på avtändning, jag har varit desperat efter mat, all motivation har varit som bortblåst och det har varit så som att "jag skiter i att jag är tjock ful fet och äcklig, ge mig MAT"

Så jag har ätit hela helgen....joooo...jag skäms....jag har försökt meditera, jag har försökt hitta den där underbara kraften jag hade under 14 dagar, som gjorde att jag varken var sugen på kaffe, cig eller mat....

Jag hittar den inte igen!

Jag är desperat! Jag MÅSTE hitta tillbaka till styrkan och motivationen...

Usch jag grinar så ledsen är jag....

Och jag har inte rört mig alls!

Idag är en ny dag och jag har startat upp med pulvret igen, men ciggen är kvar:( Ikväll skall jag DEFINITIVT motionera, om det blir innan eller efter besök hos lilla bebisen det får vi se....

Och jag som skall redovisa i min viktgrupp på torsdag vad jag har gjort under veckan.....*fy vad jag suger*

Idag känner jag mig så långt nere under ytan så det är inte sant...

Det är klart att familjesituationen påverkar, sambon vill inte diskutera någonting om framtiden????

Jaha hur ska man tolka det...jo jag tolkar det som om att han redan har bestämt sig men genom att inte säga det rakt ut så slipper han ev  diskussioner och bråk. Man märker det iofs på sättet att vara också...små detaljer givetvis, men det finns där....

Så jag tar min bokade tid på banken och börjar planera för flytten.

Om inte han kan bestämma sig så får väl jag, jag kan inte leva i ett vacuum utan att veta om vi skall jobba på vår relation eller ej...och att bara tiga ihjäl problemen , det löser ju som vanligt ingenting, det är ju det som lett oss hit idag.

Jag tror inte han vill förstå, alternativt inte orkar ta tag i den delen av problemet som han själv äger, kommunikationsbristen, med både mig och mina barn......och då finns det ju ingenting att göra.

Jag kan för femhundrasjutioelfte gången BARA ändra mig själv...ingen annan....