Var inne och läste i Jessicas blogg och hon hade blivit utmanad...

Gå in i mappen mina bilder. (evt Bilder för de med OS X eller din egen personliga bildmapp)

- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.

- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.

- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.

- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Jag  valde att göra som Jessica och inte utmana någon speciell utan det är frivilligt. Min sjätte mapp är en mapp från i somras när Agneta & Catrin var här, och den sjätte bilden var faktiskt en fin bild på Catrin i vår bubbelpool.

Catrin ligger ju i skilsmässa och flyttade in i sin lägenhet helgen som var.

Jag kommer snart och hälsar på dig vännen:)

I samma mapp hittade jag en bild på bägge damerna när vi var nere i smygehuk och fikade..

Agneta & Cartin är klasskamrater sedan mellan & Högstadie...två underbara tjejjer!

Just nu försöker jag förtvivlat sysselsätta mig med något....jag mår så här (en bild som faktiskt uttrycker vad jag känner)ledsenhet och en smula förvåning....att inte säga något och bara låta allt braka är inte schysst...

Kan man kanske kalla detta skrivande...men iallafall...har hittat en bostadsrätt i Dalby med visning den 10/2...

  Den är dyrare än den i Kävlinge, men att köra från kävlinge till Veberöd varje morgon med Maja  i 1,5 år till det pallar jag inte. 

Det är många tankar i huvudet nu....tur att jag har Rasmus, han är faktiskt ett stöd, han är lite coolare än Maja ...tar det inte lika hårt...

Nåväl, en kul historia kom på mailen.

Eva och Sven Holmlund, som inte lyckats få några egna barn,
hade bestämt sig för att anlita en så kallad surrogatpappa för att bilda en liten familj. På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Eva och sa
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst. En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.

- God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att...  

Å! Ni behöver inte förklara och säg gärna Eva, svarar fru Holmlund, jag har väntat på Er halva förmiddagen.

- Verkligen? sa fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.

- Det var just det som jag och min man har hoppats på, kom in och sitt.

 - Hur kan vi nu komma igång? sa Eva lätt rodnande.

- Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen,
jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret,
sedan en på soffan och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara bra med en omgång på vardagsrumsmattan,
där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.

'Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven' tänkte Eva.

- Tja Eva... Ingen kan väl garantera något perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar, är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.

- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.

- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid. Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.

- Skulle jag inte det...? svarar Fru Holmlund lätt frågande.
 
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.

- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.

- Oh min Gud!! utropar fru Holmlund medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.

- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru Holmlund.

- Var hon svår? frågade fru Holmlund.

- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.
Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.

- I fyra eller fem led? viskade fru Holmlund medan hennes ögon nu blänkte av skräckblandad förvåning.

- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom.
Mamman gnällde och skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott,
men till slut när några ekorrar började nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp. Fru Holmlund lutade sig framåt.

- Du menar att de verkligen tuggade på din ... utrustning?

- Ja precis så var det.
Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.

- Stativ??? Eva börjar nu se väldigt oroad ut.

- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar för aktion.

Förstår du Fru Holmlund? ... Hallå, Fru Holmlund...!!??

Har fått några kommentarer om SMS...det var ju inte som det kanske framstod så att sambon skickade mig ett SMS att nu är det slut...då hade jag kokat över vill jag lova....vi "pratade" via SMS och då avslutades pratet med att vi skulle dela på oss....nog för att han har sina sidor och inte vill prata så mycket om problem....men SÅ illa är det faktiskt inte!

Vet att jag ifrågasatte en annan relation och varför de inte hade pratat om saker och ting...men nu förstår jag bättre....

På torsdag skall Jäger tillbaka till djursjukhuset och ta bort dränet, då får vi väl blodprovsvar och lite sånt...han hade förhöjda levervärden så de skulle ta om ett sådant blodprov, det kunde mycket väl bero på smärta och stress, men de vill nog kolla upp det ändå.

I morgon skall Elin ta ut hundarna under dagen och spåra, hon har ju nästan inga skoldagar nu och all tid i världen att ligga i hårdträning med jyckarna.

Just nu står spår i tätort på Jägers program...de närmaste veckorna kommer jag att spåra på "stökigare och stökigare" ställen...sedan blir det ut på revinge igen.  Lite längre spår, spårkondition...träna med svårigheter, tapp-teknik (har Tomas lärt oss:) och förledningsspår mm.

Så förhoppningsvis skall jag ha råd att åka på läger i nu i februari hos Blacknecks och till småland i  Kristihimmelfärdshelgen:)

Jag skall också åka upp till Angelica och träffa henne & Mari, och förhoppningsvis Annica & Jazza, kanske man har tur och få träffa Riita

Vi har inte setts sedan den där olycksaliga nyårsaftonen 2004 (tror jag att det var??...) gud vad länge sedan....Riita har väldigt trevliga Aussies!

thats all for now....kämpar med min målbild samt att hålla modet uppe...

Pulver dags...

Jag hatar egentligen bling-bling bilder men denna säger en hel del....

Och så lite ögongodis att sätta på kylskåpet för att öka motivationen..

Maja var lite mer uppåt idag när jag partade med henne, hon tar detta väldigt hårt, stackars min lilla flicka, man skulle kanske gå i kloster...

 Eller ut på match.com och hitta en ersättare snabbt som tusan..*NOT*

Jag vet ju en som inte kommer att vara ensam så länge....

 Men det tilhör rasen...di har lite svårt med ensamheten si....

Har tittat lite på bostadsmarknaden och det finns en fin bostadsrätt i Södra Sandby, inte alls idealiskt men det dyker säkert upp fler liknande, tyvärr är det lite stiltje på bostadsrättsmarknaden nu i och med finanskrisen... men först skall jag till banken och se hur min ekonomi ser ut.

Vi har ju köpt på oss både bil och SPA, och det får ju säljas så man kan betala av det mesta av lånen, så får vi väl dela på skulderna helt enkelt...

Glad att min gamla ford årminstone är kontant betald, nu får man verkligen ta hand om skrället (den läcker olja) :(

över och ut för nu....

Råkade hitta den här bilden häromdagen, så glömde jag lägga in den...

"Mina" fina tjejjer....fy vad tråkigt detta är....jag som skulle få bli bonus "mormor"  om några dagar....

Nu är det dags att böla en skvätt igen....

Trots att jag dövade en del av alla känslor igår med en massa alkohol så står vågen idag på 95 kg!  Och detta var en engångsföreteelse! Nu slängs ciggen igen och jag tar nya tag...Jag har ju genom bitter erfarenhet lärt mig att det som inte dödar det stärker en. Lite galghumor kan man väl ha....jag är ju snygg sexig och singel i sommar....

Skämt åsido så känns det väl ungefär som en hästspark i pannan, käftsmäll....uppercut i magen och en yxa i ryggen....detta var inte alls vad jag ville, jag hade hellre jobbat med mig själv och mina fel och brister och önskat att han jobbade med sig och sina brister så att vi stärkta kunde gå ur krisen...vem tror att man i vår ålder kan jämka ihop två familjer och sex viljor med så olika bakgrund utan konflikter och problem?

   Jag har så dåligt omdöme när det kommer till män....jag har lyckats EN gång i hela mitt liv, och det var barnens pappa....efter det har det har mina relationer slutat med två katastrofer med ungefär samma tidsrymd...och bägge har varit inbundna "ickepratare"  Man tiger och tiger och tiger och när väl skeppet börjat luta och jag försöker göra något åt det då hoppar man i livbåten....

Nu kommer jag inte kasta mig iväg från Näckrosvägen, det är en hel del ekonomiska saker som måste fixas och jag måste hitta någonstans att bo...det kan ta ett tag....för Majas skull så kan jag inte lämna Veberöd på något år, efter det står hela världen öppen.

Jag har alltid drömt om att jobba utomlands, nu är snart mina barn så stora så jag kan förverkliga den drömmen. Jag har min bror San-Diego, och varför inte starta hundskola  och Kennel i USA?

När man ser på Cesar Milan och dessa dumma amerikaner så måste det finnas en gigantisk marknad...dessutom har jag sett vilken katastrof deras hundförare är, åtminstone i La Hoja i San-Diego...

Om JAG inte har så mycket erfarenhet av skydd och dressyr  så är deras under minus- strecket....jag har inte tävlat aktivt själv, men jag har tränat och varit med i många år....

Eller varför inte dykinstruktör i El Gouna i Egypten?

Eller hotellägare i Gibraltar...

När en dörr stängs öppnas en annan med möjligheter....ja nu så här på morgonkvisten är jag peppad och laddad....så om en timme kan jag sitta och böla igen....jag känner igen resan....det kommer pendla extremt i denna blogg framöver...ilska, frustration, hat, sorg, uppgivenhet...glädje, skratt , tårar, ja bered er på en resa....

Jäger är ialafall pigg och glad och det lsotade "bara" runt 10 000! Tur han är försäkrad, men det kostar ju ändå! SJälvrisk och annat...nån som kan skänka mig ett par hundfratusen så jag kommer över vattenytan igen??

I´ll be back....